RAPPORTERFRÅN VÄLFÄRDEN

Jo, det är faktiskt sant: det behövs några procent arbetslösa för att Sverige över huvud taget ska kunna fungera. Om alla verkligen hade jobb så skulle Sverige braka ihop på ett par månader. En krasch som skulle få 1920-talets depression att framstå som rena glädjeruset. Det vet varenda nationalekonom, Reinfeldt, Anders Borg, arbetsmarknadsminister Hillevi Engström och alla andra politiker som jobbar med arbetsmarknadsfrågor.

Trots det är dom ”tvingade” att blåljuga där dom står där i sina talarstolar eller sitter och käftar i TV:s paneldebatter. Där måste påstå att dom vill ta bort arbetslösheten. Annars skulle dom bli hudflängda av media och allmänhet.

Så här hänger det ihop

Sverige, precis som alla andra länder, måste kunna exportera tjänster och varor. Konkurrensmedlet är bl.a. priset. Och för att kunna hålla konkurrenskraftiga priser måste företagens kostnader för bl.a. löner hållas på en rimlig nivå.

Det gäller alltså inte bara exportföretagens egna lönekostnader, utan generellt, eftersom exportföretagen i sin tur köper tjänster och varor av andra företag som i sin tur köper tjänster och varor av andra företag som i sin tur….ja, ni fattar.

Tillgång och efterfrågan av arbetskraft

Någon skrev någonstans att termerna ”arbetstagare” och ”arbetsgivare” är fel, och skapar en felaktig bild av hur verkligheten ser ut. Det borde istället heta ”arbetssäljare” och ”arbetsköpare”. Jag kan bara hålla med. Företagen ger inte alls ut jobb. Det är de anställda som säljer sin tid och sin kompetens till företagen.

Om det hypotetiska läget skulle uppstå att precis varenda arbetsför människa i Sverige hade ett jobb, så skulle bl.a. följande inträffa:

1. Storföretaget A behöver mer personal för att klara en order till en utländsk kund. Men det finns inga arbetssökande. Alla har ju redan jobb.

2. Företagsledningen blir desperat och lägger därför ut en annons: Kom och jobba hos oss så får ni 20% bättre lön och längre semester!

3. Personal hos företagen B, C och D nappar på erbjudandet och går till sina personalchefer för att säga upp sig.

4. Personalcheferna, som mycket väl vet att det inte finns annan arbetskraft att anställa (alla i Sverige har ju redan jobb) ger motbud. Erbjuder ännu bättre villkor än vad storföretaget A lockade med i sin annons och lovar ett lönepåslag med 25% om arbetssäljarna, dvs de anställda, stannar. Dom accepterar.

5. Storföretaget A har nu panik. Går ut med ännu en annons och erbjuder 30% bättre löner, två månaders betald semester per år, fri bil och julbonusar.

…och så vidare. Inom några månader skulle inflationen gå genom taket. En liter mjölk skulle kosta 500 spänn. Sverige går bankrutt.

Entré: Vi som är arbetslösa

Men när det finns arbetslösa så fungerar dom som en balanserande och bromsande kraft. Runt 2% av den arbetsföra populationen anses vara optimalt. Tillgången på arbetskraft blir större än efterfrågan. Då kan storföretaget A anställa direkt ur den gruppen. Eller så kan företagen B, C och D ersätta de anställda som försvinner.

Vill du ha en mer vetenskaplig utläggning i ämnet, läs gärna om Shapiro-Stiglitz modell här (engelska).

Något att tänka på när du köper din nya platt-tv

När du drar iväg på semesterresan till Thailand, eller packar upp din nya iPhone, så är det alltså till stor del (kanske den största?) oss arbetslösa du har att tacka för att du över huvud taget har råd. Hårddraget, visst. Men icke desto mindre sant.

Värt lite eftertanke, eller hur?