Sedan 1999 har hon varit stommen i det svenska alpina landslaget, ett föredöme och ledstjärna för tusentals tjejer (och killar). Hon har levererat medaljer på de mest spektakulära sätt; vem glömmer någonsin det hon presterade i alpina VM på hemmaplan i Åre 2007 där hon slog knock på en hel skidvärld med tre guld och ett brons i de fyra tävlingar hon ställde upp i.

Den här säsongen (2011-2012) har det gått jävligt knackigt för Anja. Således har amöbor med internettillgång på digital väg krupit fram från under sina stenar och börjat skrika ”lägg av nu, Anja! Du är pinsam!”.

Jag säger tvärtom. Go for it, Anja! Fortsätt så länge du har lust. Skit i resultaten, utan ha kul. Det är du värd. Och när du hör någon gnälla om att du är en före-detting, tänk bara ”Patrik Järbyn”. Där kan man snacka om någon som överlevt sig själv alldeles för många gånger.

Fuck them, Anja.

Om du själv vet om att du särskriver finns det ett ganska enkelt knep. Säg helt enkelt ordet/orden tyst för dig själv, men en kort, tyst paus emellan. Och säg det sedan utan paus. Så här:

- Strö (tyst paus) socker. Strösocker.

Vilken version låter fel? Vilken låter rätt?

Men Engström klara inte detta. Det blir ”Goddag, yxskaft” när programledaren upprepade gånger ställer frågan om hon (Engström alltså) tycker att a-kassans ersättning är OK. Istället berättar hon om ansträngningarna att ge folk jobb och vill inte fatta att en stor del av den arbetsföra befolkningen alltid kommer att vara utan arbete oavsett hur många jobb hon skapar, och att det är den gruppen frågan gällde.

Inte heller fattar hon att a-kassan är en försäkring som man själv betalat genom sin premie. Precis som en hemförsäkring eller bilförsäkring alltså. Det är inget bidrag! Och lika lite som ett försäkringsbolag bara ersätter 50 eller 80% av av värdet på ditt hem om det brinner upp, lika lite ska a-kassans ersättningar göra det.

Kort version:

Click here to view the video on YouTube.

Längre version, med reportage:

Click here to view the video on YouTube.

Trots det är dom ”tvingade” att blåljuga där dom står där i sina talarstolar eller sitter och käftar i TV:s paneldebatter. Där måste påstå att dom vill ta bort arbetslösheten. Annars skulle dom bli hudflängda av media och allmänhet.

Så här hänger det ihop

Sverige, precis som alla andra länder, måste kunna exportera tjänster och varor. Konkurrensmedlet är bl.a. priset. Och för att kunna hålla konkurrenskraftiga priser måste företagens kostnader för bl.a. löner hållas på en rimlig nivå.

Det gäller alltså inte bara exportföretagens egna lönekostnader, utan generellt, eftersom exportföretagen i sin tur köper tjänster och varor av andra företag som i sin tur köper tjänster och varor av andra företag som i sin tur….ja, ni fattar.

Tillgång och efterfrågan av arbetskraft

Någon skrev någonstans att termerna ”arbetstagare” och ”arbetsgivare” är fel, och skapar en felaktig bild av hur verkligheten ser ut. Det borde istället heta ”arbetssäljare” och ”arbetsköpare”. Jag kan bara hålla med. Företagen ger inte alls ut jobb. Det är de anställda som säljer sin tid och sin kompetens till företagen.

Om det hypotetiska läget skulle uppstå att precis varenda arbetsför människa i Sverige hade ett jobb, så skulle bl.a. följande inträffa:

1. Storföretaget A behöver mer personal för att klara en order till en utländsk kund. Men det finns inga arbetssökande. Alla har ju redan jobb.

2. Företagsledningen blir desperat och lägger därför ut en annons: Kom och jobba hos oss så får ni 20% bättre lön och längre semester!

3. Personal hos företagen B, C och D nappar på erbjudandet och går till sina personalchefer för att säga upp sig.

4. Personalcheferna, som mycket väl vet att det inte finns annan arbetskraft att anställa (alla i Sverige har ju redan jobb) ger motbud. Erbjuder ännu bättre villkor än vad storföretaget A lockade med i sin annons och lovar ett lönepåslag med 25% om arbetssäljarna, dvs de anställda, stannar. Dom accepterar.

5. Storföretaget A har nu panik. Går ut med ännu en annons och erbjuder 30% bättre löner, två månaders betald semester per år, fri bil och julbonusar.

…och så vidare. Inom några månader skulle inflationen gå genom taket. En liter mjölk skulle kosta 500 spänn. Sverige går bankrutt.

Entré: Vi som är arbetslösa

Men när det finns arbetslösa så fungerar dom som en balanserande och bromsande kraft. Runt 2% av den arbetsföra populationen anses vara optimalt. Tillgången på arbetskraft blir större än efterfrågan. Då kan storföretaget A anställa direkt ur den gruppen. Eller så kan företagen B, C och D ersätta de anställda som försvinner.

Vill du ha en mer vetenskaplig utläggning i ämnet, läs gärna om Shapiro-Stiglitz modell här (engelska).

Något att tänka på när du köper din nya platt-tv

När du drar iväg på semesterresan till Thailand, eller packar upp din nya iPhone, så är det alltså till stor del (kanske den största?) oss arbetslösa du har att tacka för att du över huvud taget har råd. Hårddraget, visst. Men icke desto mindre sant.

Värt lite eftertanke, eller hur?

Låt oss ta det här från grunden:

Av praktiska skäl har det alltid funnits en massa olika varor och tjänster som betalas i en slags ”klumpsummor”. Åker jag stadsbuss får jag betala samma pris oavsett om jag bara åker två hållplatser eller följer med från ena ändhållplatsen till den andra. TV-licensen är densamma om jag glor 24/7 eller bara ser ett enda program i veckan. Och så vidare.

Detta är givetvis helt i sin ordning och jag har inte särskilt mycket att invända om det.

När det gäller telefontrafik har man så länge jag minns debiterat per sekund. Förutom eventuella öppningsavgifter har man alltså betalat för exakt den tid man använt tjänsten.

Men sedan något år tillbaka har telekombolagen hittat ett fiffigt sätt att blåsa sina kunder på avsevärda summor: Man har gått över till minutdebitering. Och snipp, snapp, snut,  så rakar dom in ytterligare miljardvinster utan att på något sätt ge motsvarande service tillbaka.

Det innebär således att alla telefonsamtal som inte på sekunden når till fulla minuter blir överdebiterade. Ringer du 60 samtal så kommer du statistiskt sett alltså att få betala för mycket för 59 av dom. Det är en överdebitering i 98,3% av fallen, dvs ett rent bedrägeri.

Hur mycket tjänar dom på detta då?

Jag önskar att jag visste, men jag kan ju gissa. För egen del steg mina månatliga telekostnader med ca 20%, dvs ungefär en hundralapp, per månad. Om vi, väldigt lågt räknat, säger att det finns 3 miljoner privata telefoner i landet och att alla blir överdebiterade med 50 spänn/månad så gör telekombolagen en sammanlagd vinst på 1,5 miljarder. Eller 18 miljarder per år. Och då har jag alltså bara räknat med privatpersoner.

Men det här måste väl myndigheterna stoppa?

Nej. Varken Post- och Telestyrelsen, Konsumentverket, Konkurrensverket eller någon annan bryr sig.

Sammanlagt sparar jag nu 5-600 spänn i månaden, och får i vissa fall t.o.m. bättre villkor och/eller service än tidigare! Wooohooo!!!!

Internetleverantör

Hade Bredbandsbolaget, eftersom dom godkände mig som kund trots mina betalningsanmärkningar. Bytte till Universal Telecom (uvtc) och fick snabbare uppkoppling till lägre pris.

Nackdelar: Dels har deras support har i princip bara öppet under vanlig kontorstid och dels tar själva bytet tid (men det gör det oavsett vilka man byter mellan). Det tog tre veckor, men jag kunde guschelov koppla upp datorn via mobilen under tiden och kunde på så sätt i alla fall kolla mail, besöka internetbanken och annat viktigt.

Telefonoperatör

Jag hade ip-telefoni i stället för ”vanlig” telefon. Och eftersom jag hade Bredbandsbolaget så skötte dom även detta. Nu följde detta med till uvtc (se ovan).

Mobiltelefonoperatör

Hade Tele2 med kontantkort. Men det blir dyrt, även om man ringer med deras ”smartaste” erbjudande. För i gammal god Stenbecks-anda har man sett till att kunden blir grundlurad i slutänden ändå.

Således fick uvtc ta över detta också. Men eftersom jag har betalningsanmärkningar ville dom ha 700 (tror jag det var?) i deposition först. Men den summan användes för min första betalning. Alltså, jag betalade samtal, abonnemang, sms och annat för 700 spänn i förväg. Helt OK, och eftersom jag varken ringer eller messar särskilt mycket har det nu gått fyra månader och jag har ännu inte utnyttjat hela beloppet.

Jag kunde förresten kosta på mig obegränsad mobilsurf också och fortfarande kapa 35% av mina mobilkostnader.

Elbolag

Bytte från kommunens bolag till DinEl som tar hälften per KwH. Nackdel: Eftersom det är kommunens bolag som står för elnätet, så får jag nu två räkningar. En för själva elen från DinEl och en för nätavgiften från kommunen. Det kan jag leva med….

Försäkringsbolag, hemförsäkringen.

Nja… jag bytte faktiskt inte, utan bara uppgraderade den gamla så att jag numer även har ansvarsförsäkring och ett avsevärt högre ersättningsbelopp. Här fick snålheten inte bedra visheten.

Försäkringsbolag, bilen

Jag har faktiskt bil, men ändå inte. Eftersom vi som är arbetslösa och socialbidragstagare inte får unna oss sådan lyx utan bl.a. förväntas ”skjutsa” barnen till deras olika aktiviteter med stadsbuss så har jag en bil (värd ca7.000) som är registrerad på en bekant. Men jag betalar givetvis allt. Nytt försäkringsbolag fixat, och nu har jag dessutom halvförsäkring och inte bara trafik!

Summa summarum

Totalt sparar jag nu alltså 5-600/månad. Visserligen är det f.n. inte bara jag som kan glädjas, utan även kommunens invånare. Tack vare mitt nit blir ju socialförvaltningens utgifter lite lägre.

Och så bekräftas vad vi som lever på luft redan visste: Socialbidragsnormen har i princip inte höjts alls sedan 1985.

För den som vill och orkar borra sig igenom siffror så har socialstyrelsen en tjock (1,5Mb) pdf-fil tillgänglig här.

PS: Mail från Björn Halleröd.

Jag kunde inte låta bli att kontakta Björn Halleröd, professor i sociologi vid Göteborgs universitet (som citeras i SvD:s artikel som jag länkat till ovan). Han svarade med bl.a. ett diagram som han själv gjort och som visar skillnaden mellan ”medianinkomsten” (dvs medelinkomsten) och socialens riksnorm i Sverige 1998-2009.

Ta en titt. Och tänk på att siffrorna motsvarar köpkraft på så sätt att folk med medelinkomst egentligen inte har särskilt mycket större disponibel inkomst idag än för tio år sedan eftersom priserna stigit nästan lika mycket som medeinkomsttagarens inkomst. Folk med socialbidrag har alltså i realiteten fått det avsevärt sämre än vad dom redan hade för tio år sedan.

Det som är uppseendeväckande är istället följande:

Omedelbart efter domen förklarar Svenska Fotbollförbundets ordförande att Lars-Åke Lagrell att Gerndt fått en markering av samhället och att det inte inte är förbundets sak att ge honom ytterligare straff. Som det ska fungera alltså: i Sverige är det staten som bestraffar när någon bryter mot svensk lag, inte enskilda organisationer.

Men ett dygn senare har det svängt. I förbundets styrelse sitter nämligen också Rose-Marie Frebran som nu har utnämnt sig till en Moralens & Etikens Väktare.”Det finns andra aspekter som man kan fundera över – etiska, moraliska och vilka förebilder vi har” säger hon. Och som kvinna kan hon nu genom klassisk offerretorik (dvs ”kvinnor är offer och har därför automatiskt rätt”) driva igenom beslutet att stänga av Gerndt.

Således dyker Lagrell nu upp och säger: ”Vi tar avstånd från kvinnovåld och vi kan inte låta honom springa ut i en landslagströja”.

Gerndt har alltså inte brutit mot någon av förbundets regler, utan mot samhällets. Det är alltså samhället som ska bestraffa honom, inte förbundet.

Om Rose-Marie Frebran inte varit dum i huvudet eller haft en egen agenda skulle hon applicera sin egen tes om moral, etik och förebilder på förbundets agerande. Hur moraliskt och etiskt är det att bestraffa någon som brutit mot regler som inte finns? Vad är det för förebild som förbundet visar upp?

Det är nämligen så att Sverige och alla civiliserade länder tillämpar något som kallas ”legalitetsprincipen”, en juridisk grundsats som betyder att ingen ska bli dömd för en gärning som inte är straffbelagd (eller var det när gärningen utfördes). Grundsatsen är ett absolut fundament och en av de hörnstenar som rättssäkerheten bygger på.

När nu Rose-Marie Frebran, Lars-Åke Lagrell och de andra i förbundsstyrelsen bestraffar Gerndt, så gör dom tvärtom: dom bestraffar för en regel som inte existerar. När det passar Frebran själv, så ger hon alltså fullkomligt fan i allt vad moral, etik och förebilder heter.

Och smaka gärna på Lagrells mening ovan där nyckelordet är ”kvinnovåld”. Förbundet tar tydligen inte avstånd från våld generellt, utan bara från ”kvinnovåld”, dvs när en man är våldsam mot en kvinna (om en kvinna är våldsam mot en annan kvinna räknas det nämligen inte som kvinnovåld, märkligt nog).

Det är idioti som det här som gör att könsrollsdebatten går åt helvete.

Läs mer här: Aftonbladet.

PS, tillägg 20 februari: Nu händer det grejer.

Det är inte bara jag som reagerat. Nu agerar också Gerndts advokat: http://www.expressen.se/sport/fotboll/landslaget/kravbrevet-hav-gerndts-avstangning/

Var arbetslös, utförsäkrad (dvs ingen a-kassa) och fick socialhjälp under 2010. Den 1 februari 2011 ”anställdes” jag av kommunen som ”diversearbetare” för ungefär 14.000 brutto/månad. ”Anställningen” skulle löpa 6 månader, dvs till 31 juli.

Syftet var dels att kostnaden för mitt uppehälle skulle flyttas till annat konto inom kommunen, dels av statistiska skäl ge sken av att jag hade jobb och dels för att jag återigen skulle kunna bli medlem i en a-kassa efter anställningstiden och därigenom lyfta kostnaden för mitt uppehälle från kommunen till a-kassan.

En skenanställning.

Eftersom kommunen registrerat detta som ett ”nystartsjobb” så lyckades man få arbetsförmedlingen att betala större delen av lönen. Själva jobbet existerade egentligen inte. Jag skulle antingen sortera begagnade kläder hos Myrorna eller hitta något själv. Så jag hittade något själv: jobbade åt olika företag (som alltså inte behövde betala någon lön) med lite av varje. Egentligen inget ”nystartsjobb” alls alltså, utan till hundra procent en ”taktisk åtgärd” av kommunen.

I denna ”taktiska åtgärd” ingick också att begränsa anställningen till 6 månader eftersom man således kringgick anställningslagarna. En längre anställning innebär ju ”tills vidare”, dvs en fast anställning, och det skulle ställa högre krav på kommunen som arbetsgivare. Vilket dom ju inte ville vara med om.

Således anmälde jag mig till a-kassan och dessutom redovisade jag min kommande årliga inkomst (som skulle bli ca 90.000 eftersom anställningen löpte på endast 6 månader) till försäkringskassan (FK) så att dom kunde anpassa mitt bostadsbidrag. FK beviljade bostadsbidrag på 2.200:- fr.o.m. februari, alltså när anställningen började.

Strax innan anställningen skulle upphöra, dvs i juli 2011, fick jag brev att kommunen förlängde anställningen 6 månader. Anmälde detta till FK. Min årliga inkomst skulle alltså stiga från ca 90.000 till ca 170.000. FK:s beslut blev då att jag inte längre skulle få bostadsbidrag alls, och dessutom skulle återbetala bidragen jag fått tidigare under året (2.200/månad).

En uträkning visade då att jag plötsligt skulle få disponera enormt mycket MINDRE för mitt uppehälle än när jag gick på socialhjälp ett drygt halvår tidigare. När alla räkningar var betalda skulle jag inte ha mer än 500 – 1.000 över för mat, kläder och annat för mig och mina barn.

Således kontaktade jag socialen och berättade om dilemmat. Dom förklarade frankt att mina skulder till FK inte var deras problem. Att det var kommunen själv som orsakat situationen genom sin ”taktiska åtgärd” att anställa på 6 månader istället för 12 månader direkt var något dom bara ryckte på axlarna åt.

Jag lyckades förresten få ett möte med socialnämndens ordförande. Han blev helt paff över att effekten av deras  ”taktiska åtgärd” kunde bli så förödande. Men att ta ansvar för situationen ville han inte.

Vem som helst kan räkna ut att en vuxen och två barn (på halvtid) inte har en chans att klara sig på 500-1.000 per månad, alltså 25% av (den redan låga) socialbidragsnormen. Min enda chans blev därmed att säga upp anställningen och återigen söka socialhjälp. Då skulle jag åtminstone komma upp i normen.

Alltså sa jag upp mig, sökte socialbidrag och tack vare ett par socionomer som faktiskt begrep vilken situation som kommunen själva satt mig i godkändes min ansökan.

Efter att anställningen upphörde ansökte jag följaktligen om ersättning från a-kassan som jag då hade varit medlem i drygt 6 månader. Eftersom jag vet att kassan inte alls gillar att man säger upp sin anställning på egen begäran bifogade jag en noggrann redogörelse av orsaken. Ungefär som det jag skrivit ovan i det här inlägget.

Idag fick jag kassans beslut:

”Kommunals a-kassa har beslutat att avstänga dig i 45,00 ersättningsdagar. (…) Det skäl du har meddelat till oss har vi inte kunnat godkänna eftersom det inte är ett skäl som är godtagbart enligt regelverket eller rättspraxis”

Dom har svart på vitt, styrkt och med bevis, att jag hamnat i en Kafka-liknande situation p.g.a. kommunens ”smarta” agerande som orsakat att jag bakvänt nog inte överlever om jag behåller anställningen. Min enda chans var att säga upp mig. Är inte det godtagbart?

Och jo, jag har läst lagstiftningen och reglerna. Det finns INGET som diskvalificerar mig från ersättningen. Ingen regel, ingen praxis. Nada.